Före 1965 förekom inga olagligheter mellan lakanen i den välsignade sänghalmen

Kvinnor har under lång tid ofta varit förpackade.

  I sina kläder, i sitt smink, i sin begränsade rörelsefrihet.

  Tydligaste såg man det förr bland de välbärgade kvinnorna, de som hade råd att förpacka sig, eller kanske snarare gavs råd av sina förmögna män att förpacka sig. Männen behövde någon/något att visa upp, som kunde vara deras vackra gemål. Och det i rätt förpackning.

  På 1700-talet, vid Europas hov, var förpackningen brutal, för att inte säga direkt handikappande, för kvinnorna. Upptill korsetter som snörde åt i kombination med kjolar vida som tält, och vars metalltältställningar måste ha gjort det näst intill var omöjligt för kvinnorna att sätta sig.

  Och just den begränsande egenskapen hos förpackningarna, kläderna, verkar genom tiderna ha lockat modeskaparna/männen.

  Tänk bara på de fodral som tjejerna i The Supremes och andra kvinnliga artister ibland uppträdde i på 60-talet. Trestegs- eller längdhopp i en sådan mundering var inte att tänka på. Nä, det var till att likt en pingvin trippa fram. Än i dag förekommer det att kvinnor drar på sig likande fodral, fast de flesta kvinnor tror jag avstår.

  Kommer man sedan till smink och krämer har utvecklingen gått med stormsteg och reklambranschens folk har verkligen inpräntat i kvinnorna att de absolut inte duger att se ut som de gör.

  Hur många kvinnor står och/eller sitter inte varje kväll och smörjer in sina kroppar med så kallad mjukgörande kräm. Inte för att det behövs, men för att vara på den säkra sidan med att de åtminstone gjort vad de ekonomiskt och kulturellt förmått för att inte låta huden bli skrynklig.

  Som om krämerna skulle hjälpa. Det finns inte ett enda vetenskapligt belägg för att någon kräm i världen kan få rynkor att försvinna. Men de tager, i Cajsa Wargs anda, vad de haver.

  Och männen?

  Inga problem med deras möjlighet till vare sig trestegs- eller längdhopp. Även hopp över skacklarna har deras munderingar, som oftast, också passat bra till.                

  De har dessutom förpackat och angett riktlinjerna för kvinnornas utseende, tänkande och åtbörder.

  Förr var ju också kvinnorna, rent rättsligt, männens egendom. Och kvinnornas befrielse och självständighet har gått trögt.

·      1845 fick kvinnor lika arvsrätt som män. Men som gift var mannen ändå hennes förmyndare. Vem ärvde egentligen?

·      1858 kunde en kvinna för första gången bli, utan ansökan hos någon myndighet, myndig när hon fyllde 25 år.

·      1921 fick kvinnor rösträtt och en gift kvinna blev myndig när hon fyllde 21 år, samtidigt som det året innan lagstadgades om att en kvinna vid giftermål var tvungen att anta makens efternamn. Det behövdes tydligen lite kontroll ändå, så att inte löshästarna i okunskap skulle ta för sig på ”ockuperad mark”, och så att kvinnan inte glömde vem hon egentligen tillhörde.

        Så hur myndiga var kvinnorna?

  Vem tog hand om barnen? Vem skötte hemmet? Vem var ofta ekonomiskt beroende av mannen?

  Och vem bestämde ordningen mellan lakanen i sänghalmen?

  Inte förrän 1965 blev våldtäkt inom äktenskapet straffbart!

  2017 skedde, i samband med #metoo-rörelsens start, ett definitivt och avgörande genombrott för kvinnans självständighet och jag hoppas att detta leder till att vi, som på Island, så fort som möjligt, lagstiftar om jämställda löner mellan kvinnor och män. Först då kommer vi ha närmat oss ett samhälle där alla, oavsett kön, har lika värde.

  I detta sammanhang kan det vara intressant att ta del av John Lennons text från 1972 i låten Woman is the nigger of the world. 

  Då tyckte säkert många att han överdrev och var lite fel ute. Men var han det?

  Tidigt ute, var han definitivt.

  Mæ råkes

Woman is the nigger of the world

Woman is the nigger of the world
Yes, she is, think about it
Woman is the nigger of the world
Think about it, do something about it

We make her paint her face and dance
If she won't be a slave, we say that she don't love us
If she's real, we say she's trying to be a man
While puttin' her down, we pretend that she's above us

You know, woman is the nigger of the world, yeah…

We make her bear and raise our children
And then we leave her flat for being a fat old mother hen
We tell her, home is the only place she should be
Then we complain that she's too unworldly to be our friend

Well, now, woman is the nigger of the world, yeah, she is…

We insult her every day on TV
And wonder why she has no guts or confidence
When she's young we kill her will to be free
This is the one that I can never remember
But you get the message anyway

You know that woman is the nigger of the world…

We make her paint her face and dance
We make her paint her face and dance
We make her paint her face and dance

You know, we make her paint her face and dance
Dance, dance, dance, dance, dance, dance
We make her paint her face and dance