Som optimist hinner du sluta slå din fru (1)

Optimisten lever i genomsnitt hela sju och ett halvt år längre än pessimisten.

  Whaow! Va? Är det sant?

  Ja, och det är dessutom vetenskapligt bevisat. Hur bevisningen gick till är väl lite oklart, men låt oss utgå ifrån att det är så.

  Vem vill inte leva sju och ett halvt år till, om man får chansen? Det motsvarar ju nästan 10 % av ett genomsnittligt normallång liv.

  Om man lyckats sopsortera allt utom den där äckliga komposten, som man inte alls tror på, hinner man ju på sju och ett halvt år ändra sig och börja med det.

  Om man lyckats skrapa ihop tre miljoner under sin levnad, skulle alltså sju och ett halvt år till kunna motsvara trehundratusen. Vem vill inte ta chansen att bli rikare innan man dör.

  Om man samlat in pengar till våldtagna kvinnor i Kongo, och kanske lyckats hjälpa 100 stycken under sitt liv, innebär ens förlängda livslängd att man hinner hjälpa tio stycken till.

  Och det är mycket mer man skulle hinna börja med:

  Man skulle hinna börja kämpa för en bättre värld, stoppa alla krig, utrota svälten, läsa mera böcker, odla nyttiga giftfria grönsaker, ta stärkande morgonpromenader, hjälpa gamla över gatan, lämna sin sittplats i bussen till någon mera behövande, hålla upp dörren för den eller dem som kommer efter en när man går in genom en dörr, lägga sig i tid, kliva upp i tid.

  Vilka möjligheter att tänka nytt. Och göra(!) nytt.

  Eller det man hinner sluta med  

  Man hinner sluta med att slå dövörat till när människor kommer för att berätta något ointressant, som att det varit dåligt väder i mer än två veckor.

  Man hinner sluta röka och kanske på så sätt förhindra att man drabbas av lungcancer, vilket i sin tur kanske plussar på ytterligare några år.

  Man hinner sluta slå sin fru, om man nu hållit på med under de kanske fyrtio år som man varit gift med henne.

Vilken lättnad för henne. Och för en själv.

  Man slipper och gå där och fundera på vad man ska reta upp sig på hos henne varje dag, och vilken misshandel som krävs för att korrigera detta misshagliga beteende.

  Och mycket mera.

  Med sju och ett halvt år extra vore det bara att sätta i gång.

  Men för att få det sju och ett halvt år längre livet måste man vara en obotlig optimist, och att bli det är kanske inte det lättaste. För att bli en optimist måste man nämligen börja tänka optimistiskt.

  Sluta med att oroa sig över hur det går för ett barnbarn som bara sitter hemma och spelar dataspel, sluta grubbla över hur mycket den där djävla bilmekanikern ska ha för att fixa något så simpelt som en trasig motor, sluta med att reta upp sig på att vissa aldrig städar i tvättstugan. Och så vidare.

  Men hur det ska gå till tar jag en annan dag.

  Jag måste först kolla in vad optimistkonsulterna har att komma med angående detta ämne.

  Mæ råkes