Snart hörs kanske läsaresånger som ”Jag har öppnat läseboken” ljuda mellan höghusen på Manhattan

Tre som i går gick omkring på New Yorks gator och läste – böcker.

  Och det utan att skämmas.

  De såg inte ens generade ut. Bara som om de tagit fel på mobilen och boken när de begav sig ut på dagens stadspromenad.

  Men utan att bry sig. De verkade till och med uppskatta sitt beteende.       

  En av dem log, såg jag.

  Men eftersom de var så få, lät jag det bero, och tänkte att det bara var några förvirrade nostalgiker som ville uppleva hur det en gång var innan de smarta mobilerna kopplade sitt grepp runt New York-invånarnas hjärnor.

  Hur det kändes då. Före cyberspace, Google och internet. 

  Man kunde gå omkring med en bok i handen och njuta av bra berättelser från giganter som John Steinbeck, Mark Twain, Ernest Hemingway, Joyce Carol Oates och Toni Morrisson.

  Men i dag, när jag åkte för att besöka Guggenheimmuseet öster om Central Park, fick jag se flera andra på tunnelbanan stående eller sittande läsa just böcker.

  På vägen tillbaka ner mot downtown, samma visa.

  Vad är det som pågår? Är det något som pågår? Är det månne en tyst revolution under uppsegling?

  En revolution som syftar till att fler och fler ska bli nerkopplade och istället grotta ner sig i de berättelser som finns i vanliga, enkla, tryckta böcker.

  Finns det kanske redan nätverk som syftar till detta beteende? Ett nätverk av bokläsare.

  Precis som under väckelserörelsen, i slutet av 1800-talet och början av förra seklet, när liknande nätverk ville få människor att läsa Bibeln.

  Kommer det kanske som då att uppstå en hel kultur runt detta; människor som samlas i stugor, kaféer och gathörn för att diskutera det lästa, som bekänner sin tro på att detta beteende är det rätta och som komponerar så kallade läsaresånger i syfte att understryka sin tro.

  Får vi i etern kanske snart höra låtar som:

”Jag har öppnat läseboken”, ”Boken är sången och glädjen” och ”Ovan först”

  Överallt kommer läsandet att bli en kraft at räkna med.

  Men hur kommer det då att gå med det bojkottade internet? Kommer sajterna ligga öde, länkarna oanvända och annonserna olästa?

  Och hur ska då företagen föra ut sin information om sina förträffliga produkter?

  Läsarna använder inte internet. De lägger inte märke till annonser i tunnelbanor eller annan stadsmiljö. De stirrar bra ner i sina älskade böcker.

  Den ekonomiska aktiviteten går ner mot noll, förutom läsarekonomin som blomstrar.

  Och för att stoppa denna nedgång kommer kanske så småningom var tredje sida i alla nyproducerade böcker vara en hatad annonssida.

  Man kommer att få se hur läsarna i grupp sliter ut dessa annonssidor och bränner dem på bål, hur de ordnar demonstrationer för att få tresidorseländet att förbjudas, hur de på olika sätt kämpar för sin rätt att läsa ”rena böcker”.

  Och då som svar på detta, hur industrin kämpar för att det ska lagstiftas om deras rätt att trycka vilka böcker de vill, med hur mycket annonser de vill.

  Är det denna framtid jag nu ser födas på New Yorks gator och i dess tunnelbanevagnar?

  Jag bävar!

  Mæ råkes