Det räcker inte med Peter Stormare i en biroll som tafflig kidnappare (2)

The Big Lebowski

  Nu har jag sett vad du går för, eller gick för.

  Törs jag säga det?

  Jag är besviken.

  Okej, bra skådespeleri. Men det är i få filmer man ser dåligt skådespeleri numera. 

  Man måste kunna komma med lite mera. Som en trovärdig historia.

  Du var inte trovärdig!

  Jag är förbannad på dig!

  Du stal en timme och femtiotvå minuter av mitt liv. Sug på den.

  Stal, berövade och utplånade en timme och femtiotvå minuter av mitt värdefulla liv.

  Bara genom att ligga där på vardagsrumsbordet och ge mig dåligt samvete. Ligga där och tyckte synd om dig själv, bara för att jag skulle få medlidande och stoppa in dig i 

dvd-spelaren.

  Fy fan. Hur kunde du lura mig så grundligt.

  Locka med att du väntat i nästan 18 år på att jag skulle få se dig.

  Lisma med att se besviken ut.  Som om jag var den ultimata tittare som du väntat på, under alla dessa år.

  Ja, men då gäller det att ha något att leverera!

  Att Peter Stormare gjorde en medioker biroll som brutal men tafflig kidnappare är ingen förmildrande omständighet.

  Det räcker inte med bara skådespeleri.

  Du tror det bara är att bussa ihop några coola karaktärer som fördriver den mesta tiden med att vara laydbacka och bowla, låta en av dem bli tagen för någon annan, vars fru blir kidnappad, låta honom sedan, av den kidnappades man, få i uppdrag att lämna lösensumman för att få loss frun, bli bestulen på bilen och lösensumman, som senare visar sig inte varit annat en tom portfölj…

  Redan där är det rejält svajigt.

  När kidnapparna i slutet av filmen sedan kommer för att hämta den icke existerande lösensumman, är dina chanser att bevisa trovärdighet körda i botten.

  Och kollegan som lånade ut dig till beskådande. Vad gör jag med honom?   

  Kidnappar hans fru och begär en ansenlig lösensumma som skadestånd för förlorad och bortslösad levnadstid?

  Men kollegan lånade ju inte ut dig till mig bara för att jävlas, det var i all välmening.

Och varför ska jag då blanda in hans fru?

  Hon är säkert en schysst kvinna, för kollegan är ju det. Och schyssta brukar ju vara ihop med schyssta. Eller har jag fel? I alla fall är det så ibland.

  Med tanke på att kollegan hade att gott uppsåt, skulle du väl ha kunnat skärpa till dig och åtminstone motsvarat hälften av mina förväntningar.

  Bröderna Coen som stod för manus och regi, ville säkert att du skulle vara sevärd. Vad ska jag nu tro om dem i fortsättningen?

  Eller är det jag som blivit för kräsen och såg filmen för sent?

  Jag borde kanske sett den i början av seklet, när jag var mindre skeptisk, så hade besvikelsen inte infunnit sig. Men hur skulle jag kunnat veta det då?

  Mæ råkes