1. Nånting där
emellan
Det är inte ditt hår
inte sången där du går
inte alls dina vackra tänder
inte glansen i din blick
efter kyssen som du fick
inte ens dina mjuka händer
inte leenden du ler
eller skratten som du ger
som lovar mig allt jag kan få
inte värmen i din röst
när du skänker mig din tröst
jag älskar dig ändå
Det är nå’nting där emellan
jag ser det så sällan
men någonstans så finns det där
nå’nting klart eller diffust
mitt emellan mörkt och ljust
hos dig som gör att jag blir kär
Det är inte att du blir sne’
när jag suttit där bre’ve’
men inte hört på vad du sagt
inte att du blir förbannad
när jag tänker på nå’t annat
som avstånd och ögonkontakt
inte heller när du svär
blir förtörnad och tvär
för att jag sagt hur lätt nå’t skulle gå
det som inte blivit gjort
men som skulle gå så fort
jag älskar dig ändå
Det är nå’nting där emellan
jag ser det så sällan
men någonstans så finns det där
det är nå’nting mjukt och hårt
mitt emellan lätt och svårt
hos dig som gör att jag blir kär
Det är inte att du kan
krama om en annan man
och se smått intresserad ut
och absolut inte alls
när du följer i en vals
någon som du kanske träffat förut
inte när du ber mig gå
eller tvivlar på oss två
det är definitivt inte då
när du längtar till en värld
där jag inte längre är
jag älskar dig ändå
Nej, det är nå’nting där emellan
jag ser det så sällan
men någonstans så finns det där
det är nå’nting sött och salt
mellan ingenting och allt
hos dig som gör att jag blir kär
2. Äntligenvals
Min undran ligger där stilla
mina lögner är inget jag minns
sanningar inget jag söker
min röst är det enda som finns
min själ orkar ingen mer tvekan
den har tröttnat på varför och vem
den ligger likt daggen i gräset
utan att vänta på sen
Vinden har tystnat i gryning
vågorna valt att få ro
människor i stugor och städer
struntar i vad de ska tro
fåglarna hittar tillbaka
deras frågor har fått sina svar
jag känner en doft ifrån havet
av den längtan som ännu finns kvar
Det är tid för den sång, den som valde att vänta
på att jag kom ifatt, den låg där i gläntan
den har famlat och irrat och trevat bland orden
tills den mojnat i träden, som den visste den borde
den har vägrat att ropa att jag skulle komma
för att vakna, så visste den, måste man somna
och drömma de sagor som funnits en gång
tills man vaknar med just denna sång
Orden är många och nära
inget är tvång – bara vill
tankarna, öppnade portar
tiden – den räcker till
framför mig, dagar av drömmer
bakom mig ingenting alls
Hör! Jag hör någon som spelar
en otåligt längtande vals
Det fläktar en bris över fjärden
hur den skimrar i vågornas spel
skratten som når mig från stranden
barnen, kan aldrig ha fel
dagarna ligger här nakna
i väntan på inget och allt
Hör! Jag hör någon som spelar
en härligt befriande vals
Det är tid för den sång, den som valde att vänta… osv
3. Aldrig nog
Novembers alla svarta, frostbitna dagar
mörkret som stjäl allt det ljus vi vill ha
himlen som tynger, gör oss ynkliga, svaga
träden som fryser i väntan på sav
månen förmår inte berätta sin saga
världen har allt det där som vi inte vill ha
Dagarna kryper, sliter i vinden
trevar längs vägar, gator och hus
kölden är bitter, river i kinden
världen vill vakna ur sitt vintriga rus
lossa alla kylslagna rep som binder
men till dess måste vi tillsammans stå ut
Det finns så mycket vi inte hann göra
av allt det där som man aldrig gör
det finns så mycket vi inte hann säga
av allt det där som man bara hör
Minns du mörkret som värmde i kvällen
sammet så svart så vi knappt kunde se
uteserveringar, ändlösa ställen
det sneglande paret som satt där bre’ve’
lavan som glödde när vi hetsade elden
lågan i oss båda, allt som måste brinna ner
Brinnande lakan och sängen i lågor
det var bara vi i ett glödande nu
allt bara ville, inga löjliga frågor
brand utan fängsel, galler och mur
äkta till döden, ingen bara någon
vi blev till den frihet som trotsigt lämnar sin bur
Det finns så mycket som vi inte förstod
av allt det där som ingen vill förstå
det brinner i vårt blod, vi kan aldrig få nog
av allt det där som vi måste, som vi vill nå
4. Sommarn kvar
Världen vaknar till fåglars kvitter
och ovanför dem finns en himmel blå
snart öppnar kiosken med glass och strössel
här finns det smaker man kan pröva på
trötta själar på väg på cykel
på väg till passet som de hellre slapp
för vem vill missa en dag som denna
en nordisk sommar går så väldigt snabbt
Farstukvistar med huggna björkar
studentballonger, många, gula, blå
de hänger loja, är dagen efter
likt de firande, som sover på
för sen blev kvällen, den sista natten
då ungdomstiden fick ett plötsligt slut
och när de vaknar på eftermiddagen
är inget längre som det var förut
Bakom häckar blundar kvinnor
emot en himmel som är fylld av sol
med bara armar i tunna blusar
och sommarklänningar och sommarkjol
glömd är resan till Alanya
här finns av trädgårdsstolar, trädgårdsbord
och hör på barnen som stilla leker
och knappast längtar till när man blir stor
Seglen hissas nere i hamnen
vissa vill mer än en trädgårdsstol
ett äventyr till den andra stranden
där måsar, svanar, gäss och änder bor
det tas ut riktning, det lättas ankar
det angörs bryggor och det surras fast
för varhelst svenska sjömän vankar
där längtas segel, bidevind och mast
Där i parken vid stora kyrkan
har ett slitet gäng dragit igång
den långa festen som är för evigt
men utan årgångsvin och munter sång
här smids det planer för andra tider
här skålas för en framtid utan slut
men sen när sömnen har mildrat ruset
är allting som det är och var förut
Det dyks och simmas i norra viken
det leks och jagas, alla vill va’ me’
mitt på stranden byggs värsta slotten
som alla stolta pappor måste se
det sneglas killar, det kollas tjejer
det jämförs, gillas och det spanas runt
och i mobilen finns ännu flera
om verklighetens utbud är för tunt
Se alla blommor som redan blommar
hör på fåglarna som kommit ren
det doftar kaffe, nybakta bullar
och vitt och violett från var syren
det byggs altaner, det målas väggar
av grannar lånas verktyg som de har
och överallt finns en glädje över
att vi har hela svenska sommarn kvar
5. Backa bandet
En sten i skon och se’n så plötsligt är det två
du längtar bort, men du har ingenstans att gå
den gamla smärtan i ditt hjärta är tillbaks
du kryddar mera, men du känner ingen smak
en klocka som är tio, kunde varit fem
du svänger vänster, när du tänker köra hem
det ser förundrad på en hund, som ser på dig
du tänker blommor och det blir förgätmigej
Du längtar någon skulle backa bandet
alternativt flytta ut på landet
Du kommer hem men inga snälla finns det där
en kvinna utbrister: Jag tror att jag är kär!
det kommer tankar om att kunna vara fri
vid rättegången, inget hållbart alibi
du tänker hämta nå’t, men vad, det har du glömt
det är som drömmen som du tror att du har drömt
du ligger vaken, det är långt till nästa dag
Var har du lagt ditt manus till ditt föredrag?
Vinet är slut, så du går och hämtar
du vill va’ seriös men alla tror du skämtar
En lina slak, men visst ska det gå ändå?
du hör nå’n säga att man borde vara två
en bro ska tas ur bruk, du måste åka runt
en is som smälter och som verkar väldigt tunn
det svider i din hals och ugnen luktar bränt
en man som undrar och snart är det allmänt känt
att efter natten kommer det dagar utan slut
allt det nya har du sett en gång förut
Fast du har revat går seglen sönder
Du vrålar mot stormen: Vilka djävla bönder!
Vinden ökar på, snart blåser det orkan
och advokaten stönar: Tänk på våra barn!
du säger uppgivet: Man skulle haft en mall
fortsätter dansa, fast hon inte dansar vals
publiken skriker om en show som någon stal
din tur har kommit, du har inte något val
ett hopp är ute och repliker väller in
den tid du mäter, den är inte längre din
Se upp för skåpet, du vet, det blåa
det är bättre att vinna än att komma tvåa
6. Där jag önskar du
fick va’
Du undrar över nå’t du sagt i dag
du säger att det inte kändes bra
rymden kommer över dig, oändlig utan slut
du längtar till en nå’stans som fanns förut
men kom, jag kan besjunga
människor, evigt unga
i den visa där jag önskar du fick va’
Trots du kan så mycket, och du vill
känns det som du inte räcker till
klockorna vill stanna, du famlar på din färd
du tvivlar på att den är mödan värd
men kom, jag kan berätta
att stegen, de känns lätta
i den saga där jag önskar du fick va’
Ibland är livet svårare än svårt
du håller andan och du håller hårt
allt blir tomt och tystnad, mörkret faller ner
Vad finns det mer i världen här att se?
men kom, jag kan förklara
hur fint det brukar vara
i den värld där jag önskar du fick va’
7. Hennes ögon
Står där i kön till en kassa
och ingenting särskilt med det
sån’t som man måste, när smöret är slut
inte kul, men det e’ som det e’
nå’n bufflar med vagnen bakom mig
jag vänder mig: Du, ta det lugnt!
då ser jag i kön bakom honom
en kvinna, och hon gör mig stum
Hennes ögon får mig att famla
efter kjolar från när jag var barn
efter händer som sträcktes från ovan
som inte längre finns kvar
Har livet tills nu bara varit en dröm?
Har jag blundat och ingenting sett?
Är allt bara lögn, är tiden ur led?
Är det min tur att vrida den rätt?
Tar mina kassar och skyndar mig ut
hon är kvar, jag måste bli fri
från hennes ögon och allt som där var
det finns annat som kräver min tid
jag sätter mig, vrider om nyckeln
då i bilen bre’ve’ får jag se
kvinnan från kön, hon tittar på mig
och hon ler lite, det kan jag se
Hennes ögon får mig att gråta
över sjömän som aldrig kom fram
över mänskor som slutat att hoppas
över barnen som saknar en famn
allt viktigt blir med ens löjligt
stort blir litet och litet blir stort
De steg som jag tog? Den väg som jag gick?
Vad gjorde jag? Kunde jag gjort?
Hon är borta, jag sitter där mållös
bakom ratten och känner mig dum
Glöm henne nu, hon var bara en dröm
som du drömde en gång, du var ung
allt blir åter till väder och vanor
hon bleknar och veckorna far
men en dag ser jag henne i vimlet
hennes ögon och jag är tillbaks
Hennes ögon får mig undra
över dumma och kloka beslut
över alla de gånger jag tvekat
över det som jag hävdat förut
min framtid som synts mig så enkel
helt plötsligt: Vart ska jag gå?
två ögon och allt är förändrat
det finns sån’t som jag inte förstår
8. Om det räcker
Du drömmer om Amerika, LA och New York
och städer du aldrig har sett
det finns en plats på jorden, där allt är som det ska
där allt kan kännas rätt
du vaknar mitt i sommarnattens bleka ljus
därute är det redan dag
men, någonstans nå’ngång ska allt va’ som du vill
räcker det, så sov lite till
Solen stiger sakta på den himmel som är vår
hör måsarnas gälla skrin
vinden smeker björkarna så varligt som den vill
den vet att vara fri
du grävde där i sanden, stranden, den var din
och jorden ljuvligt snäll och rund
nu leker några andra, nu är det deras tur
räcker det, så stanna här en stund
Alla dessa människor som strävar och står i
det finns så många sätt
och fastän du försöker att göra det du kan
blir det aldrig riktigt rätt
aftonbrisen ger svalka åt din hud
skymningen, den kommer sen
men än så kan vi hoppas, och leva lite till
räcker det, så gå inte än
Överallt i världen har dagarna sitt slut
obevekligt rullar det på
många somnar hungriga på en enkel bädd
ja, somt är svårt förstå
dagens lek och lidande har tagit slut
trots mörkret måste vi tro
att nöden kan besegras, att bättre dagar föds
låt det räcka, natten vill ha ro
9. It takes two to
tango
Min berättelse kräver en kvinna
Vem är det, vad har hon för liv?
Hur ska hon nu va’ och hur ser hon ut?
Är hon skärpt eller barnsligt naiv
Är hon skön eller kanske rätt vanlig
Har hon mörkt hår, är hon blondin?
Är hon en så’n som kan säga ifrån
eller sitter hon där med ett flin?
Ge mig en kvinna …
ge mig en kvinna …
ge mig en kvinna, en kvinna, en kvinna
just den jag vill ha
Först tar vi det yttre? Säg vilka plagg
förser jag den kvinnan med?
En vit blus, en klänning, en kappa, en väst
en fräck hatt, lite på sned?
runt halsen får hon ett halsband
som himmelen, skimrande blått.
på fötterna skor som är röda
de vackraste hon nå’nsin fått
Ge mig en kvinna …
Nu krävs här en sammanfattning
metaforer är aldrig helt fel
Vad kallar jag henne? Min älskling,
en ljuv ros, en kärlekstrofé
en tavla av Zorn, av Da Vinci
en smäktande bris, en orkan
mitt solsken, ett under, en gåta
en tröst som man alltid vill ha?
Ge mig en kvinna …
Kvinnan är klar, oh, så vacker och ljuv
en bättre man aldrig kan se
intelligent och med huv’et på skaft
fantasifull och alltid på G
med ögon som lockar, en blick som förför
och ett skratt som får världen att le
hon drar alla blickar till sig
den kvinnan, hon var min idé
Jag fick en kvinna …
… den kvinna som jag ville ha
Men vem står där under balkongen
och sjunger, jag ser hon blir glad?
nu klättrar hon ner till honom
Vad händer, vart bär det av?
och plötsligt, de två, de är borta
Okej, kvinna: ”Stick bara, dra!”
Jag fick vad jag ville, jag fick den kvinna
som jag helst ville ha
Jag fick en kvinna …
… en kvinna som fick den hon ville ha
men det var inte jag
10. Innan
Världen är det nya, som aldrig funnits förr
vindarna som kommer över ängen
gryningar som hoppas, bara för vår skull
täcket som vi delar här i sängen
den blåa himmelen som ingen nå’nsin sett
skymningarnas vila när de tystnar
glansen i de blickar som aldrig slutar se
och träden, när de stannar upp och lyssnar
Innan molnen kommer över oss, och mörknar på vår väg
och tryggheten har solkat våra själar
innan dimmor döljer glädjen och vi har mer än nog
med att vara fantasilöshetens trälar
låt oss va’ tillsammans, du och jag
låt oss va’ tillsammans, natt och dag
Jag vet vi måste klä oss, innan vi ska gå
ta din gamla, fina gröna kofta
under den din vita blus, som du fick av mig
den passar dig, du borde ha den ofta
ta jeansen som du köpte, de passar till din mun
och till mitt skärp, du vet, det gamla röda
ta örhängen av silver och sedan runt din hals
ett halsband som får morgonen att glöda
Innan vi har vävt vår längtan till en vardagspläd i grått
utan bilder, mönster eller nyanser
innan vi har glömt hur vackra våra ansikten kan va’
och vi inte ger det nakna flera chanser
låt oss va’ tillsammans, du och jag
låt oss va’ tillsammans, natt och dag
Allting ska va’ nytt från och med vårt ögonblick
som världen när Törnrosa just har vaknat
den saga som vi lämnar efter oss är hög och sann
och berättar om nå’nting som alla saknar
förundrade ska människorna se oss där vi går
förvånade sen höra våra sånger
förbannade sen skrika åt oss att vi gör oss till
som de själva gjort så många gånger
Innan alla våra nätter har fastnat i rutin
och upprepningar fyller våra dagar
innan solen ledsnat på vår lek och månen blivit blek
och vi har blivit strävsamhetens slavar
låt oss va’ tillsammans, du och jag
låt oss va’ tillsammans, natt och dag
låt oss va tillsammans, du och jag
11. I dag
I dag ska du göra det där som du kan
som du inte hunnit, som du inte hann
tiden är din och kommer aldrig att ta slut
borta är hindren om du bara vill
och räcker det inte, vill lite till
glöm alla sagor om hur det var förut
i dag ska du göra det där som du kan
som du inte hunnit, som du aldrig hann
I dag ska du göra det där som du ska
det där som du måste för att må bra
din tvekan har tröttnat på dig för länge sen
meddela alla att nu är det nog
det finns inga omvägar kvar som du tog
nu finns inga: Varför? Hur? När? eller Vem?
i dag ska du göra det där som du ska
det där som du måste för att må riktigt bra
dörren är öppen, inte bara på glänt
språnget, det väntar där, oanvänt
fåglarna lyfter, flyger på känn
det blåser härligt och vinden, den har vänt
I dag ska du göra det du inte får
det ogjorda som finns kvar från igår
din saknad behöver ingen mer bitterhet
bestäm dig det är dags att hinna i kapp
släpp det där som du önskar du slapp
det är tid för dig och det bästa som du vet
i dag ska du göra det du inte får
det ogjorda som finns kvar från förr och igår
I dag ska du göra det du inte törs
inte ens tveka utan göra det först
innan dina tvivel besegrar dig igen
fråga inte om lov, det är ditt beslut
du längtar mera än du längtat förut
alla i morgon och sen har tagit slut
i dag ska du göra det du inte törs
inte ens tveka utan göra det allra först
tigern har vaknat, den ryter ibland
timglaset ropar att än finns det sand
äventyret ska lämna sin hamn
bojor ska lossna: kedjor, rep och band
i dag ska du göra det där som du kan
som du inte hunnit och som du inte hann
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar