En lugn skånsk röst kan få vem som helst att tappa fattningen

Morgonteve. Det hade hänt en stor olycka i Skåne. På en vägbro. I dimma. Långtradare inblandade. En av sidorna på en av långtradarnas släp var helt uppriven. Gods låg utspritt över bägge körbanorna; hundfoder, kattströ, köksskåp, diskmaskin …

  Va? Jag stelnade till. Såg det inte ut som om ett antal släta köksluckor av björk låg i en hög, en bit bakom det kvaddade långtradarsläpet?

  Jag hade beställt ett kök från Elgiganten för två veckor sedan. Luckorna skulle vara av slät björk. De skulle levereras i dag. Kunde det vara mitt …? Pulsen gick upp till strax över hundratjugo.

  Men ta det lite försiktigt med mina luckor. Kan ni inte ta och flytta bort dem från vägen? Tänk om det kommer någon bakom och kör in i dem.

  Och nu kom en bärgare och, nej! inte över mina köksluckor. Ta det lugnt för tusan.

  Vem skulle jag ringa? Vem kunde jag ringa?

  Norra Skånes Bärgare lyste de oranga bokstäverna på bärgningsbilen. Och under ett 070-nummer, 070-356 09 … sedan var det någon klant som smetat jord över de sista siffrorna.

  In på Eniro, Norra Skånes Bärgare, här var det … då, när bärgningsbilen ska dra in det skadade släpet till sidoräcket, välter det med den upprivna sidan nedåt.

  Men ta det lugnt! Hur gick det nu för bänkskivan? Och fläktkåpan? Numera troligtvis tillknycklad och oanvändbar. Ta det lugnt! Kunde ni inte ha väntat med det där?!

  Och nu tänkte de försöka resa släpet.

  Vajern kopplades runt, bärgarens spel körde igång och med fasa såg jag hur släpet, samtidigt som det åter hamnade på rätt köl, tömdes på mitt nya kök: mina skåpstommar, min tiotusenkronors kyl-och-frys från Samsung, min femtonprograms ASKO-diskmaskin, min rabatterade Gorenje-häll och Gorenje-ugn, min finessfyllda inbyggnadsmikro från Siemens, mina lådbottnar, min besticklåda, mina luckhandtag och resten av mina luckor.

  Numret, numret, numret … och sedan en lugn skånsk röst:

  – Norra Skånes Bärgare. Vad kan jag hjälpa dig med?

  Vilken fråga? Vad kan jag hjälpa … hur fan:

  – Hur skulle det vara om ni skulle kunna ta det lite lugnare när ni bärgar mitt kök … nu har ni … får jag prata med han som kör bärgarn därnere.

  – Vilken av dem? Vi har tretton i trafik just nu.

  – Ja, vem tror ni, klanten som jag just nu ser, han som … hur blir det med mitt kök nu? Och jag som tagit ledigt och allt. Tar ni ansvar för det här?

  – Är ni ute efter nån av bärgarna som har hand om olyckan på vägbron norr om Helsingborg? Samma lugna skånska röst.

  – Ja, vad tror ni, det är mitt kök det gäller, det som jag beställt, det som en av era klantar till bärgare som bäst håller på att krossa.

  – Jaha, då är det antingen Lasse eller Bengan, dom har åkt dit upp. Vem av dom vill ni prata med?

  – Hur ska jag kunna veta det, han som jag just nu ser förstöra mitt kök, min kyl och frys.

  – Jaså, ni är där uppe, men då kan ni väl gå fram till bilen det gäller då och …

  – Nä, jag är inte där upp, jag är här uppe, i Östersund, i min lägenhet.

  – Aha, jag förstår. Du ser på teve. Men vem av dom vill du prata med, Lasse eller Bengan?

  – Bägge! Samtidigt!

  – Jaha, ni vill att jag kopplar upp dom samtidigt. Det kan bli svårt men jag ska se vad jag kan ordna. Jag ringer till dem och hör. Det kanske går, men ni förstår att de befinner sig mitt i ett marigt bärgningsarbete så det är inte säkert att de kan koncentrera sig på nån telefonkonferens just nu, men jag ska försöka.

  – Jag både förstår och ser att det är svårt, men det gäller mitt kök som skulle komma idag …

  Då ringer det på min dörr:

  – Ett ögonblick, men lägg inte på, jag är strax tillbaka.

  Snabbt till dörren och öppnar.

  Utanför står en budbilschaufför och viftar med en fraktsedel:

  – Jag vet att jag kommer lite tidigt, men nu är jag här med köksgrejorna från Elgiganten.

  I min mobil meddelar en lugn skånsk röst:

  – Nu har jag kontakt med både Lasse och Bengan. Varsågod.

  Mæ råkes

Nasses fläskspalt

Denna vecka kan jag glädja alla fläskälskare med att få presentera tre nya fläsk.

  Det första är från Knorrfläsk som kommit med, ”Kavatfläsk”, ett nytt fläsk av smålandstyp, det andra kommer från Porkyfine som så sent som i går började fylla landets kötthyllor med sitt redan så omtalade amerikafläsk ”The Libertypork” och det tredje, ”Siljan sid” är ett typiskt husmansfläsk från dalabaserade Maschark.

  De två första som präglas av en distinkt frihetssmak kommer, trots det lite högre priset, säkert att bli svåra konkurrenter till det vanliga bond- och husmansfläsk, som det senaste året dominerat fläskälskarnas inköpslistor.

  Om vi börjar med Knorrfläsks frihetsfläsk måste jag först få berömma Knorrfläsk för att de på sin största svenska fläskgård lyckats få fram ett så mört och kraftfullt fläsk. Det sägs att dess ursprung är näst intill vilda grisar, som helt fritt betat och bökat i de småländska omgivningarna. Denna omständighet har lett till att fläsket fått den mest utpräglade smak av frihet som jag någonsin smakat. Lägg därtill inslag av smålandsörter, glasbruksmiljö, Astrid Lindgren-spontanitet och Gnosjöanda och vi börjar närma oss ett näst intill perfekt frihetsfläsk.

  Som om det inte vore nog kan man även i vissa ätögonblick känna den sofistikerade stensgärdsgårdssmaken som är så typisk för fläsk från smålandsgående grisar. Tyvärr leder detta också till att fläsket ibland får en lite snål smak, ett faktum som är svårt att komma förbi när man har med smålandsuppfödda grisar att göra.

  Utan den snålheten skulle jag definitivt gett fläsket fem nöff, men nu får det nöja sig med fyra nöff. Men det med råge.

  Går vi sedan till ”The Libertypork” hittar vi även här ett fläsk som domineras av frihetssmak. Dess ursprung är grisar som likt Knorrfläsks smålandsgrisar i princip fått sköta sig själva. Men fläsket är inte inhemskt utan det, som namnet kanske antyder, kommer från grisar som bökat ”over there” och då närmare bestämt i de bördiga jordarna i svenskstaten Minnesota. Det ryktas till och med om att vissa av djuren tagit sig friheten att från gång till annan para sig med Minnesotas vildsvin, vilket ytterligare skulle förstärkt den frihetsmak som är så typisk för detta amerikafläsk.

  Andra typiska inslag är givetvis smak av T-Ford, trettiotal, depression och krigsförberedelser. Men tillsammans med detta finns även smak av utvandrarångest, hemlängtan och blågul nostalgi, vilket enligt mitt förmenande borde göra ”The Libertypork” till ett av de fläskälskande svenskarnas favoritfläsk.

  Det enda som stör är att man ibland, trist nog, kan uppleva inslag av billig snabbmat, något som de flesta amerikanska fläskproducenter har svårt att undvika.

  Sammantaget ger jag detta svenskinspirerade amerikafläsk tre rejäla nöff.

  Den tredje nykomlingen kommer inte alls upp i samma klass som de två frihetsfläsken och det är nästan så att man undrar varför Masfläsk överhuvudtaget ”släppt ut dessa grisar” på marknaden.

  Visserligen ligger priset en bra bit under många i samma klass, men jag skulle tro att de flesta fläskkunder är beredda att betala några kronor extra för att få ett mera fantasirikt fläsk än det Masfläsk här kommer med.

  Inte nog med att det är segare än ett plusgradigt Vasalopp, det har absolut inget att reta en fläskgourmés smaklökar med. Det har en trist, torr, utsvulten, och instängd smak, som berättar om allt annat än den lyckliga, glada grisen. Lägg till detta en överdriven smak av dalmål, falurött och Moramök och du får ett fläsk som nästan når grisfotsmärket. Och var tog den så pikanta Zornsmaken vägen, den som allt dalafläsk brukar karakteriseras av?

   Nä, här får nog Masfläsk tänka om och tänka rätt om de ska kunna förmå denna halvmesyr till att lämna charkdiskarna. Med lite god vilja kan jag dock drista mig till att ge detta ”fläskförsök” ett nöff.

  Detta om de tre nykomlingarna. I nästa veckas spalt har jag tänkt berätta om Norrfläsks planer på att ta fram ett helt nytt polarfläsk och vilka problem de då har att brottas med.

  Till dess säger jag som vanligt:

  ”En fläskälskare får aldrig vara främmande för att fläska på”

  Bacon på er, vi hörs.

  Mæ råkes

Vinet smakar läder

Varför ska det vara så svårt att köpa vin? Jag menar, att köpa bröd, kött, sallad eller mjölk brukar gå som en dans. 

  Man går där med korgen, hittar fransyskan, lägger ner den, prickar av på inköpslistan, hämtar ett paket Dala Järna-knäckebröd, ner i korgen, tre liter mellanmjölk och ett salladshuvud, går till kassan och: Klärt och betält.

  Men när det gäller vin, då är det mer eller mindre tvärstopp. Man står där på Systemet framför hundraåttionio sorters rött och velar. 

  Vad var det stod i vinspalten nu? Fan, jag skrev ju upp det? Var är lappen? Men visst ja, Linda bjöd ju på samma vin. Jag tog ju en bild av flaskan där, ja, här är den: ”Cacadu Ridge” australiensiskt. Det var verkligen gott. Jag tar en flaska, nä, jag tar två, man vet aldrig. Dessutom kostar det ju bara 59 kronor flaskan

  Men så hör du en man bredvid dig som med myndig stämma informerar sin vän om att:

  – Det här är det bästa vinet så här års. Passa på och köp dom som är kvar, de kommer att gå åt som smör i solsken.

  Va?! tänker du och börjar flacka lite lätt med blicken. Du står som förstenad tills de två tagit de sista nio flaskorna av ”Coto de Imaz, Reserva” och begett sig mot ölavdelningen.   

  Den där verkade veta en hel del om vin, och han såg ju inte ut som en a-lagare precis, tänker du. Tvärtom.

  Stil, nyrakad, dyra kläder, svenskt uttal … och så sa han ”så här års”, det måste vara en riktig vinkännare. Hm, men nu köpte de ju de sista flaskorna.

  Du ska just till att läsa på den lilla informationslappen om vinet, som du nu känner att du nästan är beredd att betala vad som helst för att få köpa, då en parant kvinna kommer ångande fram till det tomma facket och utbrister besviket:

  – Säg inte att det är slut! Säg inte att ”Imazen” är slut!? Inte en flaska kvar! Tänkte du också köpa det här?

  – Ja, men jag hann inte, just när jag var på väg var det en som köpta alla nio … ”Imazarna” … som fanns kvar. Jag hade hoppats att han åtminstone skulle lämna en flaska till mig, men du vet hur vissa är. Tänker bara på sig själv.

  – Det skulle jag också gjort! Och säkert du också, säger kvinnan leende, blinkar mot dig och ger dig en vänskaplig knuff med armen. Eller hur?!

  – Jo, säger du lite trevande, det är väl klart att man kanske skulle. Och nu börjar du ångra att du inte satte på dig den nyinköpta jackan innan du skulle på Systemet. Stå där med en vanlig Svensson-jacka och …

  Men den paranta och, i dina ögon numera, väldigt världsvana damen, lägger inte märke till din något slitna jacka, för hon är redan i färd med att greppa en portugisisk ”Quinta do Vallado” à 259:- vid en annan hylla. 

  Du går fram Quinta-flaskorna:

  ”Nyanserad, fruktig, kryddig smak med fatkaraktär, inslag av björnbär, plommon, lavendel, rosmarin och svartpeppar.” 

  Hm, lavendel, rosmarin och svartpeppar, bara en massa kryddor. Och varken plommon eller björnbär är du särskilt förtjust i.

  Nä, det är nog inget för mig. Har jag inte läst någonstans om att den där Quintan ska smaka rätt surt … tänker du, och går tillbaka till Imaz-hyllan och läser:

  ”Utvecklad, kryddig smak med inslag av fat, plommon, körsbär, dill, choklad, läder och vanilj. ”

  Va fan, läder? Kan det verkligen smaka gott? Hur kan det smaka om man tuggar på en ekpinne, några plommon, ett gäng körsbär, lite dill, en chokladkaka, en vaniljstång och en lädersko(!) samtidigt?

  Nu blev det svårt. Men han sa ”så här års”. Kanske är det årstiden som avgör om lädersmaken passar in?

  Då ringer din mobil och din käresta i andra änden undrar varför du tar sådan tid på dig, du skulle ju bara köpa ett par flaskor vin. Men då säger du att du börjat tänka på årstiden och på om Cacadu-vinet verkligen är bra den här årstiden. Men hon förstår ingenting av det du svamlar om utan säger bara att Cacadu har fått högsta betyg i flera vinspalter och att du därför ska skynda dig att köpa två av den och komma hem och hjälpa henne med middagen. 

Mæ råkes

Ur tid är norrtågen

Det är ingen tåga i tågen. I alla fall inte i norrtågen. Det verkar som om ”dom som har hand om det” tycker att minusgrader är en överraskning, snö ett norrländskt undantag och att årets vinter är den värsta i mannaminne.

  Ja, det har ju varit ner åt en minus nio den senaste veckan. Och då ska man väl acceptera att det kan bli vissa förseningar. Eller?

  Men vissa vintrar ligger ju temperaturen konstant under -20. I månader.

  Jag hörde på nyheterna för någon dag sedan att man provkört de inköpta tågen ifjol vinter för att kolla att de fungerade. De hade fungerat bra. Undrar hur många grader det var då?

  Vad jag minns har väl förbindelserna längs Bottniabanan aldrig fungerat särskilt bra. Inte ens på sommaren.

  Redan när den togs i bruk startade ju nyhetsföljetongerna ”Förskenad igen ” och ”Aldrig som på räls” i de mera nordligt bevakande teve- och radiokanalerna. Det blev så tjatigt att de till slut var ju tvungna att sluta sända flera avsnitt, om de skulle ha en chans att behålla några som helst av sina lyssnare eller tittare.

  Vem var det egentligen som skötte upphandlingen av trafiken när den drog igång? Kanske hade man glömt att ha med kravet på fungerande tåg när man tog in anbuden?

Personal, check; tidtabell, check; ström till ledningarna, check; välfylld bistrovagn, check; fungerade tåg …?

  Men billigt blev det! Lägsta anbud vann. Det är bra med konkurrens.

  Och bussbolagen jublar. Fast det blir väl si och så med konkurrensen dem emellan. Bussarna räcker knappt till.

  Det verkar i all fall som om bussarna tål en medioker norrländsk vinter. Och sommar. Dom kanske har testkört dem lite mera ordentligt.

  Men hur i all världen får SJ sina tåg att fungera? Detta så bespottade bolag. Vad jag vet har de flesta av deras tåg gått utan större problem i vinter.

  Norrtåg kanske skulle kunna hyra in en konsult av dem. Någon som kunde berätta hur man håller tider, vilka tåg som fungerar i svenskt klimat. Och så vidare.

  Ur tid är norrtågen. Vem är den att få dem att följa tidtabellerna igen? 

Mæ råkes

Oretuscherad nyårshälsning

Ja, undergången ställdes in

vår Jagger sjunger än

paketen köptes och slogs in

till Linda, Karl och Glenn

På teve samma gamla tugg

med fördomar och trams

och människoporträtten var

som vanligt utan sans

Karl-Bertil, ungdomligt naiv

hans far så krösusrik

men borde inte fadern fått

medalj för strävsam flit

Och borde inte Kalle satts

i fängelseförvar

istället för att hyllas för

den simpla tjuv han var

Men Disney, utan girig Jude

negertjej, blondin

kineserna passerade

och snuten, han är fin

Nu väntar vi med spänning på

när Astrids negerkung

förvisas ut till glömskans land

Sjung retuschera, sjung!

För vad som fordom ärligt skrevs

när fördom kom på pränt

de borde aldrig skrivits då

det borde aldrig hänt

Så därför tänk dig noga för

när du ska hålla tal

så inte tungan slinter och

du står där bar och kal

Så att du inte längre fram

får klander, spott och spe

för att du inte förutsåg

det ingen kunde se

Som avslutning, helt ärligt men’t

ett riktigt Gott Nytt År

men är det simpel ironi

det avgörs nästa år