Rötviken, lördag, invigning av "pomp" utan mycken pompa, men trevligt ändå.

Ja, och så satt jag då där på den lilla avsatsen och spred, med hjälp av vinden, mina visor ut över den 40-hövdade publiken utanför affären i Rötviken.
  "Pompen skull inviges å je skull spæla."
  Stigs Maskin från Lit var där med fyrhjulingar, skotrar och diverse skogsredskap. Toyota hade en flexibil på plats.
  Ford förevisade en "nedklottrad" elbil som likt en ljudlös gast smög omkring på asfalten, när någon provkörde. Det var som om bilen körde sig själv och när som helst kunde få ett infall att köra på något eller någon.
  Skulle Ford inte kunna montera in en motorljudsmaskin i bilen som åstadkommer vanligt motorljud ur någon högtalare på taket, så att man förstår att det är en människa som trots allt har kontrollen över bilen och inte tvärtom?
  Jag undrar hur djuren tar emot en ljudlös bil?
  Blir älgarna, grävlingarna, vildsvinen och björnarna räddare eller kommer de att ha svårt att ta den på allvar? De kanske tänker:
  En tyst bil? Nu har väl människorna ändå gått för långt!
  Och så blir det "älgarna demonstrerar" och "älgarna har fått nog"" och uppror i skogen. Björnarna börjar gå runt med protestlistor. Rådjuren skriver petitioner som i tropp överlämnas till alla elbilstillverkare. Vildsvinen startar renrasiga gerillagrupper med namn som: "Al Bacon" och "Fläskfiléfronten". Ekorrarna utökar sina mobiliseringsförråd. Grävlingarna gräver ner sig och förbereder skyttegravskrig.
  Ja, vad kan det inte leda till?
  Men tillbaka till brottsplatsen
  Publiken var tålmodig och "väluppfostrad"; applåder vid varje sångs avslutning. När nästan ingen orkade applådera längre avslutade jag med "Foppatofflan", en anti-cover* på "Blue suede shoes", som rönt stor uppskattning.
  Men innan jag började spela höll den rötvikenbördige s-riksdagsmannen, Gunnar Sandberg, ett kortare tal om glesbygdens problem, samtidigt som han hyllade bensinens betydelse för just glesbygden.
  Han underströk förstås i detta sammanhang betydelsen av den bensinpump som han senare klippte bandet vid. Han påpekade också att man numera inte använder begreppet glesbygd utan begreppet landsbygd.
  Då tänkte jag, men jag sa inget: ja, då finns det ju inga glesbygdsproblem längre utan "bara" landsbygdsproblem.
  Och de är kanske lättare att lösa? Men beror inte många av landsbygdens problem på just att det bor för lite folk på landsbygden och inte på att landsbygden är landsbygd?
  Som vanligt förvränger makten världen genom att implementera för den passande ord och begrepp. Ord och begrepp som döljer verkligheten och gör att de slipper ta itu med de problem som det tidigare begreppet pekade ut. Kalytan blev föryngringsyta, städerskan blev lokalvårdare och nu blir glesbygden landsbygd.
  Här är det en glesbygdspump som invigs, tänkte jag tjurigt.
  Otur för rötvikenborna, nu när pumpen skulle invigas, var att någon specialkunnig person, som för pumptillverkarens räkning skulle ha godkänt pumpen innan den började användas, fått kraftigt ryggskott och inte kunnat göra det, vilket medförde att pumpen inte kunde tas i bruk efter bandklippningen.
  Men ryggskottet ger väl med sig och snart flödar den "livgivande" bensinen ur pumpslangen och ner i de tomma bil- skoter- fyrhjulings- och båtmotortankarna.
  Nog om detta.
  Nu återstod bara skivförsäljningen och den gick, trots den fåhövdade publiken, riktigt bra. Alltså hade jag gjort ganska bra ifrån mig. Kanske bidrog även det faktum, att jag inte spelat i Rötviken på länge, till att det fanns ett uppdämt behov av just Lars Persa-cd:n. Det kanske är som ÖP:s recensent Tomas Larsson skrev om en av mina låtar på min senaste cd:
" Sådana små mästerverk gör skivan nästan beroendeframkallande."

Mæ råkes

*texten går ut på att man månar om sina billiga Foppa-tofflor som om de vore guld värda

Fantastisk recension ...

Ja, man undrar ju om det är sant? Visst tycker jag skivan är bra men ... när Tomas Larsson i Öp kallar den för " fläckfri" då börjar man undra om inte någonting är fel, eller om den inte är bra?
så här skrev han: (läs och förundras)

"Lars Persson – Lars Persa – med tiotalet skivor bakom sig vårdar med ”Baere så dae veit” en helt annan tradition, med finurligheter på jämtska och stramt fokus på vardagen.

Senaste året har han medverkat i P4 Jämtlands serie med jämtversioner av kända slagdängor, varav jag motvilligt blivit mycket förtjust i flera av just Persas bidrag.

Dialekt tillåts ibland maskera bristande kvalitet – idiomet blir det avgörande värdet, men den fällan undviker Lars Persa. Tvärtom använder han sin jämtska för att komma närmare sina karaktärer, som kan vara både kluriga och taffliga, ömsinta och griniga.

Jag gillar de många vardagliga tablåer där han med lätt hand varierar besök på kiosken, försvunna hundar och självömkande gammstrekar. Där fungerar också hans sätt att använda enkla pappa-skämt av typen ”That was only the forename” och ”Don´t you overdrive” helt lysande.

Produktionen är fläckfri, inspelad hos Gustav Hylén i Revsund med nästan hela Hoven Droven i studion. Hyléns sommarlätta trumpet, Bosse Lindbergs melankoliska dragspel och Björn Höglunds distinkta trummor får mig osvikligt på gott humör.

”Je å a momma mae sitt hen å vänt på att posten ska komme” lyder omkvädet i en typisk liten pärla som i lakoniska rader beskriver livet sedan á Britta-Stina farit sin kos. Sådana små mästerverk gör skivan nästan beroendeframkallande.

Att skivan kommer att gå fram som en slåttermaskin på Jämt-toppen förutsätter jag, det är den nämligen värd. Lars Persa har hittat sin form, han är hemma."

Jag tar till mig och njuter!!!

Mæ råkes!

Vem kommer att vara i Rötviken på lördag ... ?

Ja, på lördag spelar jag i Rötviken. Mitt på, förhoppningsvis, blanka dan. Mellan 12.00 och 14.00.
  De ska inviga en bensinpumpstation, en nog så viktig detalj i glesbygden. Det blir ju så lång sladd om de ska köra på el, för sladd är ett måste om man kör el-bil och bor så avlägset till.
  Alltså avlägset från min horisont sett som sitter och ugglar gå Genvägen i stora staden Östersund. Från deras horisont är det ju tvärtom.
  Och tur är väl det att det alltid är så att man själv är i centrum av sin värld. För hur skulle det vara annars? Om man befann sig två meter från sig själv och liksom betraktade sig själv utifrån medan man samtidigt levde i sig själv. Skulle det vara möjligt?
  Fast vissa verkar leva sitt liv någon annanstans, i London, på Kanarieöarna eller i New York. Den sistnämnda platsen är nog den mest frekventerade platsen för folk som har svårt att leva mitt i sig själva. Den mest rätta platsen för folk som tror att det är platsen som måste vara den rätta innan man kan ta itu det man tänk att syssla med i sitt liv. "Om jag bara fick bo i NY, då" ... ja, vad då?
  Sedan finns det de som inte bara är på fel plats, de är i fel tid också.
  Jag har en artistkollega som senast jag träffade honom sa: "Nä, man skulle varit 20 år yngre."
  Det lät hårt. Om han sagt 20 år äldre så hade ju det hela inte sett så hopplöst ut. Men 20 yngre!
  Hur fixar man det? Fel plats kan man också fixa. Det är bara att köpa en biljett. Kanske måste man spara ett år först, men de flesta kan fixa det.
  Men hur ska han bli 20 år yngre? In i gymmet, beställa föryngringskrämer, vegetarisk kost ...  
  Kan det gå?
  Sedan skulle säkert allting bli enklare om man var rikare, vackrare, starkare, hade flera goda vänner,  mera omtänksamma föräldrar, bodde i ett större hus i ett land med lägre skatt och högre bidrag till alla som hette Lars ... ja, vad allt skulle bli lättare om man... NÄ!
  Jag ska ju spela i Rötviken på lördag. Hur tusan ska det bli med deras bensinpumpar annars. Det kommer nog att gå åt helvete om inte jag dyker upp och spelar några jamska hits.  
  Och om jag gör det kommer bensinen att ständigt flöda från pumparna och ner i deras bilars bensintankar. Så att de kan åka dit där de vill vara för att kunna göra det där som de alltid drömt om och som de inte kunnat för att de inte haft någon bensin och ...
  Klart att jag måste dit!

Mæ råkes

Faceboka ... ett liv levs i den

Hej
Har uppdaterat min facebooksida och jädrar vilken fart det blev på kommentarerna. Det är knappt man hinner med att läsa dem. Och visst är det lite kul, med reggae-kærn och rastamössan, och de reaktioner de får.
  På något vis känner jag mig mitt i smeten, som om alla vill och måste hålla koll på mina infall och nycker. Nu var det ju inga sådana som gjorde att jag uppdaterade min facebooksida utan ren och skär affärsverksamhet. Sedan gillade jag inte min profilbild riktigt.
  I alla fall verkar det vara så man får de slöa, egentligen väldigt flitiga om man betänker hur mycket de är inne, facebookanvändare att vakna. Och det ska de väl?
  Timmen är sen och därför blir det här ett väldigt dåligt och splittrat inlägg. Det är lika bra att man går och lägger sig tills man har något vettigt att komma med.

Mæ råkes