Tjauru belene!

Tjauru belene, tjära tålamodet, som det heter i visan.

   Ja, när allting är klart och man bara väntar på att få produkten, i detta fall en rykande färsk cd i sin hand, då … ja, just då gäller det att tjauru belene.

   Man vill vrida klockan framåt, man vill ta två dagar i taget, man vill komprimera tiden … och man vill … man vill … man vill!

   Som om tiden vore förhandlingsbar.

   Nä: Tjauru belene!!!

   Den som väntar på någon som gått … väntar alltid för länge.

   Men den som väntar på något gott, väntar alltid lagom länge, tills allt är klart, varken kortare eller längre.

   Ska det vara så svårt att fatta!

Snart… Bære så dæ veit

Allt är klart.

   Musiken är mastrad. Låter lyssningsmässigt fantastiskt. Har aldrig hört något liknande. Jag blir nästan rädd för att jag ska ha hört fel. Så bra låter det!

   Sedan beror det ju på om publiken gillar det de hör. Det är en helt annan sak. Publiken kan svika. Men jag har gjort det jag kan för att inte det tekniska ska fallera.

   Konvolut, boklett, lable är korrekturade.

   Fyra gånger har jag och min AD gått igenom layout och innehåll. Vi har minimerat antal fel. Något brukar alltid gömma sig alltför väl, men …

   Om drygt två veckor kommer 500 rykande färska exemplar av min bästa cd… hittills.

   Jag har gjort mitt yppersta.

   Bære så dæ veit …

Å ena sidan, å andra sidan

Marknadsföring?

   Hur får världen reda på att en ny cd med Lars Persa kommit ut?

Är det nätet som gäller? Facebook? Twitter? Tidningarna?

   Egentligen är det väl Radio Jämtland, Radio Krokom, Radio Berg och Mittradion som gäller. Musik marknadsförs genom att den spelas. Det är då det blir upp till bevis.

   Gillar lyssnarna låtarna: stilen, rytmen, sången, gitarrerna, trummorna, blåset, basen, groovet?

   Eller tycker de att det man kommer med inte har något nytt att tillföra:

   ”Det där har vi hört förut. Det börjar bli tjatigt, kom med något nytt, för tusan.”

   Eller:

   ”Vad är det här? Varför låter det inte som på förra plattan, den som var så bra? Du sviker din publik genom att tro att du ’är något’ och ’börjar krångla till det’.”

   Någonstans däremellan befinner jag mig nu.

   Själv tror jag givetvis på ”produkten”, på cd:n. Jag tycker att den kommer att vara den bästa skiva som jag gett ut.

   Och i vissa stunder slår den världen med häpnad och säljer i två miljoner exemplar!

Medan den i andra stunder blir en flopp som skapar ett stort hål i min börs och reducerar utrymmet i min garderob fram till dess jag måste slänga ”skiten”, sedan jag bittert insett att allt var en felsatsning.

   Efter alla sådana funderingar brukar det bara finnas ett beslut att fatta:

   Jag måste ge ut den!

   Annars vore det som att bygga en båt utan att sjösätta den, som att bygga ett hus och inte flytta in, som att köpa ett par sko och sedan inte snöra på sig dem. Jag måste få besked om vilka som vill följa med mig på seglatsen, som vill bo hos mig, som vill följa i mina fotspår.

   Oavsett om jag måste segla, bygga huset, ta på mig skorna ensam eller tillsammans med många måste det göras. Så enkelt, och så svårt är det

   Nog, för den här gången …

Bære så dæ veit ... ny cd

En ny skiva, en ny cd. Spännande.

   Det är fyra år sen sist. Tre år av totalt stiltje, jag trodde att jag skulle sluta med musiken, och ett år av intensivt skapande. Skapande, visst låter det pretentiöst!

   Så märkvärdigt är det väl inte. Man håller på och filar och så en dag är en text färdig. Jaså, tänker man, tänker jag, var det så den blev.

   Märkligt. Och så går det på.

   Sedan ska det ju vara en melodi till, det är nog det svåraste; man ska gilla melodin men det måste vara en ny, som man inte gjort eller hört förut. Man får prova sig fram, byta ackord, tempo, rytm o s v.  När man filat ett tag finns den där. Jaså, tänker man, var det så den blev.

   Och visst liknar den 1000 andra låtar, konstigt vore det väl annars, det skrivs 10 miljoner låtar i världen per år.

   Ibland är det svårare att få till en melodi. Som när jag skulle göra titelspåret till den senaste skivan som snart kommer ut: Bære så dæ veit.

   Jag hade uttrycket, ”bære så dæ veit”, och rytmen i detta och sedan skulle jag göra en melodi och lägga till en rytm som stämde med uttrycket, frasen. Det tog lång tid, men till slut var den klar. Den blev annorlunda. Inte i närheten av det jag gjort tidigare. Jag är nöjd med den. Det var värt ”besväret”, mödan; d v s glädjen över att till slut få till det.

   Sedan är det ”bara” att samla ihop några skickliga musiker som Bosse, Lasse, Björn och Gustav (det låter som om de kommer från Astrid Lindgrens Mellangården), gå in i Hyléns studio i Revsund och köra igång.

   Låta dem leka ett tag. Låta dem pröva olika slingor, ackord, attityder och uttryckssätt, och så är det klart. Gustav mixar och fixar till ljudet; han är bra på det.

   Spåren, låtarna, ner till Stockholm för mastring för att till sist skicka iväg alla elva till någon som kan trycka själva produkten.

   Men det ska ju vara lite mera än bara låtarna: själva CD:ns utseende, konvolutets utseende, boklettens layout m m.

   Min dotter Ida, som läst grafisk design i USA i fem år, står för den biten. Det är hon som designat min nya hemsida också. Duktig va?! 

   Sedan ska skivan säljas … men det skriver jag om när den kommer rykande färsk från tryckeriet… men marknadsföringen har redan börjat i dagens lokalpress, en liten sketen radannons:

Bære så dæ veit …

ny n cd, snært klar, å ny

e heimsi: www.larspersa.com

Bære så dæ veit.!

Mæ råkes … bære så dæ veit … spännande …